Two Non Blondes

Lady T har och rapporterar pa nytt. Jag har exakt tre minuter pa mig innan fonstret stangs ned sa det blir ett kort inlagg fran min sida idag, hemskt.

Tja.. Vilken dag. Miss Bliss och jag rymde till slut fran den marklige Surfaren och komiskt nog sa tror jag att det var forsta gangen jag sag honom le och vara trevlig nar vi stod dar i hans hall och sa hej da och tackade for att han latit oss vara dar. Vilka tror han inte riktigt gillade Miss Bliss och Lady T - rack upp en hand nu!

Anyways... Nu ar vi har pa Travelode och det ska ni veta ar valfortjant efter en lang och smatt kaotisk dag i storstaden. Nu ska jag upp och duscha och det mina vanner ar om nagot annu mera valfortjant!

Over & Out - Lady T

Ja visst! Nu ar det ju menningen att det ska handa! Allt ska losa sig och vi ska leva lyckliga i alla vara dagar... Ja jisses ni, det far vi val se...

Till att borja med sa var surfaren igar riktigt skum, men vi gjorde vart basta! Hans flatmate var trevlig och vi at indiskt och foljde sedan med pa club. Dar tog tyvarr talamodet slut och vi rymde! Akte tunnelbana och larade kanna nya manniskor innan vi slutade med Z och hans tva vanner en bit soder om city.
Dansade hela natten efter att jag och K latsas brakat om vem som kunde fa uppmarksamhet forst av bartendern... Ni kan ju gissa vem som vann... :)

Nar alla var trotta akte vi hem till Z och vissa av oss sussade gott hela natten...
Imorse vaknade jag och Lady T och insag att det ar lite jobbigt att vara vaskor ar kvar hos surfern... Och var ska vi ta vagen nu, for dit vill vi ju inte aka tillbaka! :S

Sa nu letar vi lagenheter och nya surfare, men ska jag vara helt arlig sa tryter talamodet lite pga for lite somn och for mycket alkohol..
Hur ska detta ga egentligen!?

Kramen, Pussen, Klappen!/ Miss Bliss

Men vi är i London Baby! Och eftersom Miss Bliss hjärna sällan funkar innan klockan två så är det Lady T i hög person som är sekreterare idag.

Panikångesten och tugget på naglellacks-avfläkta-naglar (gud så hemskt det lät) är över! Efter att ha väckt en stackars Pappa Bliss två timmar tidigare än överrenskommet, fått med Miss Bliss väska (som bara var liiite för tung) och lyft 50 minuter senare än väntat med flyget, så sitter vi nu här med en rejäl London-frukost i magen som inte alls innehöll bacon och väntar på att våran Surfer ska sluta jobbet.

Missions of the Day:
Hitta till London
Hitta mat
Hitta skomakare och London-nummer till mobilen
Hitta Surfer med tillhörande bostad
Komma på våra nästkommande missions
Föna Miss Bliss hår
Hitta Lady T's outfit for the night
Måla naglarna
VIP på China White med Surfer och tillhörande vänner
Ha skoj för fan (ev. hitta snygg kille som senare kan hjälpa till med Whiteboards-uppsättning.)
SOVA

Dagens Stora Upptäckt:
Whitechapel är ingenting för dig som gillar bacon. Men grymt förstås om du är tokig i saris.

Kaffet är magen vilket betyder att det är dags att ta Miss Bliss monsterväska och min egen lilla svarta och dra vidare till nästa vattenhål.

- Miss Bliss & Lady T -

Jaha... Nu är det ungefär en timma och fyrtiofem minuter tills jag ska vakna, gå upp och göra mig iordning för resan mot landet blekfet och regn. Om jag väl lyckas somna så ska det nog gå vägen, i annat fall får jag alltid hoppas på att kunna sova en stund när vi anlänt...
Lady T ligger en våning under och snusar förhoppningsvis gott på sin kudde, hon är bättre på att sova än jag generellt.
Alla har vi våra starka sidor.

Är faktiskt grymt nervös måste jag erkänna! Ingenting är ju riktigt spikat än och vi minst sagt glider över på bananskal. Första milstolpen är jul, det är ju inte så långt kvar, men just nu känns det ändå som en evighet!

Killen vi ska surfa hos är upptagen hela förmiddagen imorgon så vi kommer få luffa runt med resväskor en ganska bra stund. Hoppas vi hittar nåt luffställe där de inte märker att jag sover en stund för jag måste nämligen samla krafter till kvällen då vi ska på nån club som heter China White eller nåt.
Känner mig inte super taggad än, men vem vet, brittisk luft kanske får det att knorra i partytarmen... 

Nej, nu ska jag försöka glömma allt jag kommer på att jag glömt göra och blunda och kanske somna en minut, bättre det än att ligga här och våndas.

Vet ni förresten att jag bara kommer ha med mig två par stövlar, ett par pumps och ett par danskor!? Och det ska jag klara mig med ända till jul! Hur ska det gå!?

Nej, har ni tips på nån extremt bra skoaffär i London så uppskattas det varmt! Till och med om den bara råkar va ganska bra...

Kramen, klappen, pussen!/ Miss Bliss

Ok, jag ska förklara varför jag är så sjuktigt rädd för spindlar!
Det var nämligen så att när jag var lite mindre än vad jag är idag, ok, ganska mycket mindre, så hade jag jätte söta små plast ponnies. Nej, inte My Little Ponys, utan mindre grejer med as lång man och svans. Till dessa små leksaker hade jag dels en platta där jag kunde pressa ner hovarna på dem så att de stod av sig själva och dessutom ett litet hus som skulle föreställa typ stall. Denna stallbygnad hade en lite dörr som man stängde med ett ganska bestämt "klick".
Gulligt kan tänkas. Speciellt med tanke på att allt gick i rosa, lila och mintgrönt.

Men jag kan tala om för er att det där lilla stallet kunde vara nästan en dödsfälla!!

Det var nämligen så att jag två av min mors dagbarn kom på den briljanta idén att stänga in spindlar i huset. Långbens-spindlar.

"Varför?" undrar ni.

Jo, för att vi ville kolla om benen gick av när man klickade igen dörren!
Djurplågeri på högsta nivå, jag vet och jag ber högaktligen om ursäkt, men då tyckte vi att det hade ett högst vetenskapligt syfte...

Därför, långt bak i mitt ganska skruvade huvud, så tror jag att spindlarna kommer straffa mig en dag. Dom har säkert nån hemlig kommunikation med varann och bidar just nu bara sin tid och väntar på exakt rätt tillf'älle att slå till!

Kramen, klappen, pussen!/ Miss Bliss

Ja vad kan jag säga? Miss Bliss här har ju då redan presenterat mig, så nu ska jag, gott folk ta och berätta om min bloggkompanjon för er.

Hon sitter just nu här i samma soffa - ja det hade ni väl aldrig kunnat gissa menar jag - och mumlar för sig själv. Ja, lite sådär som min 80+åriga farmor gör emellanåt när hon tror att folk lyssnar på henne utan att dom ens befinner sig i samma rum. Ja, nu är det ju visserligen så att Miss Bliss är den äldsta utav oss två, men fullt så gråhårig är hon inte än för att tillåtas gå på russin-discon. Hon är sådär lagom gammal förstår ni, kommer från en lagom stor liten plats med hela tre(!) bensinmackar - om jag minns rätt och det gör jag sällan när det gäller bensinmackar för jag har ännu inget tillstånd att köra på folk - ett ICA med frukter som påstås vara dom godaste i världen och annat smått och gott.
Miss Bliss hometown ligger ungefär sådär 7 kilometer från närmaste underklädesplagg och är ganska mycket större än mitt eget Riverbay liksom, men förvisso säger nog inte det så mycket efter som jag kommer från en plats där det endast kommer tyskar två veckor per år...
Till skillnad från mig så är Miss Bliss naglar alltid nymålade och välskötta, till och med när hon bara har tjugo minuter till bussen och färgen är odefinierbar på hennes pappas bil. Fast det förstås, det kan ju vara mitt synfel som spökar.
Miss Bliss och jag är goda vänner, fastän mycket olika på flera sätt. Hon är rak, jag är lockig, hon har tjugo kilo skor, jag tjugo kilo kablar, men precis som Petter och hans vän i Polly-reklamen så har vi något gemensamt och det är London det. Ni förstår att på lördag är det dags att kasta sig ut igen, utan livlinor och utan älgen till vår soffsurfarvärd, för den får vi nog inte med för övervikten som kommer bestå av Miss Bliss skor.
Miss Bliss är för övrigt väldigt duktig på det där med chokladsås, vilket ju är jättebra för då har vi i alla fall något vi kan äta i London i kris-situationer. Kanske blir lite tjatigt i längden och jag är inte så säker på om chokladsås-diet är något som Anna Skipper skulle rekommendera för blivande stjärnor, men än så länge har jag inte råd att anställa en duktig kock. Men Miss Bliss är ju duktig på diska också, så det ordnar sig nog.
Hon dansar och är en såndär teaterapa också - ja lite som jag kan man väl säga - och det är just det som fört oss ofrivilligt samman. Eller om det kanske var för att vi blev totaldissade en gång för längesen när hela gänget skulle ut och göra stan osäker men det visade sig att hela gänget ångrade sig när jag och Miss Bliss jobbat på våra lookar i timmar?
Ja som sagt, det där med att minnas rätt är inte min grej.
Men jag minns att vi fyller år i samma månad och att vi båda tycker väldigt mycket om rött kött och vin på lördagar. Miss Bliss är en sådan som säger till om saker när dom blir för genomstekta och det är bäst att hon får som hon vill, annars blir det svårt där om man vill ha dricks.

Och på tal om kött så kurrar min mage och jag tror bestämt det är dags att minnas någonting som jag började glömma... Men titta gärna in igen - Miss Bliss må sega i sin egna blogg men det ska det bli ändring på nu. Är man sambo med mig, ja då får man skylla sig själv.

Ok, efter som att tanken är att vi ska dubbelblogga så är det väl min tur nu...
Tänkte berätta lite om Lady T  för er... Hon sitter här brevid mig nu och skriver om Fruitboy, chokladsås (som vi fått på hjärnan) och mango-i-stan (btw inte världens godaste frukt, oavsett vad folk säger!).
Förutom det så är hon från en mindre småstad i en ganska central obyggd mitt i lilla landet lagom och trivs ganska bra med det nu när hon ska flytta därifrån.
På lördag går nämligen flyget till London och det är det jag och hon har gemmensamt (bland annat...), vi ska bli sambos! Och om ni gissar att denna blogg kommer handla en hel del om the city of rain så har ni nog ganska rätt. Det och mycket annat...
I alla fall så är hon sådär lagom gammal, inga riktiga rynkor till synes men hon tilllåts gå på systemet utan mamma.
Hon har allergier mot massa grejer som jag alltid glömmer bort, men det gör inte så mycket för det verkar hon göra också! Måste även erkänna att hennes stil är ganska soft... Kanske beror på att min är ganska lik hennes eller vice versa. Största skillnaden är väl att hon gillar ränder och jag gillar gröna ärtor, fast inte på kläder förstås...
Hon skriver massor, bra ofta och ibland antar jag att det inte blir så bra, men det får ju inte jag läsa så jag garanterar inte det. Bäst skriver hon iaf i duschen och en dag när jag känner mig generös ska jag köpa en whiteboard och leja en stark händig man till att installera den i vår dusch!
Så sjunger hon också, när hon inte har ont i halsen, och då också bara för att hon måste ibland.
Just nu har hon nagellack som hon borde ta bort för det är alldeles bort fläkt och grejer, men det orkar jag inte tala om för henne än... Blev alldeles rysligt trött av allt detta berättande och ska nog umgås med sängen lite...
Mer info följer!

Kramen, klappen, pussen!/ Miss Bliss